Efter att halva säsongen har spelats så passar vi på att göra en liten lägesanalys av hur spelarna har presterat så här långt. Snittbetyget för touren ligger på 2,56, så det finns helt klart utrymme för förbättringar. Endast en femplussare och tre fyraplussare är för lite på en så pass framstående tour som Fritidtouren.
Men först en recension av själva touren...
+ + + Godkänd
Touren får tre plus för första halvan av säsongen. Hittills har vi haft 80% närvaro på touren. Det får väl anses som just så pass godkänt, då två av tävlingarna gått på bortaplan. Spelmässigt får touren underkänt. Vinnarscorerna är för höga och snittscoren på touren är på tok för hög. Vinnarscorerna lyder 72, 72, 73, 71. Snittscoren för tävlingarna är 81,3 slag netto. Det vill säga lite drygt 9 slag över hcp över 18 hål. Varannat hål missar Fritidstouren hcp på. Inte okej! Under höstsäsongen måste detta filas till ordentligt. Det enda som gör att vi drar upp betyget till tre plus är att tourpuben efter Holiday Trophy och att samvaron på Piteå away var så lyckad.
+ + + + + Världsklass
Kristoffer Lundström – Krille är en riktig gigant på touren. Han har vunnit totalseger en gång och har ett helt överlägset snitt i inspelade poäng per tävling. Tyvärr hinner han inte med att spela alla tävlingar annars vore han nära nog given som toursegrare. Vaktandet av korthåls måste få ett slut nångång. Troligaste slutsegraren på touren i september.
+ + + + Mycket bra
Anders Gustafsson – Gusse har visat en enorm inställning till touren. Han har överlägset längst till alla tävlingar, men han prioriterar och dyker upp allt som oftast. Stort tourhjärta. Fortsätter han så här så kan han vinna touren, vilket han gjort två gånger i karriären, samt även kandidera för Founding award.
Andreas Marklund – Världsettan kan dominera på touren. Han har haft lite motstuds, men ändå övertygat stort. Kanske är 2011 säsongen då han vinner touren. Uppsidan är det fenomenala närspelet. Nedsidan är den något vingliga mentala statusen efter ett dåligt slag. Skulle vinna på att kunna skaka av sig dåliga slag och dåliga lägen.
Petri Hasa – The running man har överraskat samtliga. Ingen trodde väl att golf var en sport där det krävdes bra fysik för att orka fokusera i 18 hål. Petri har bevisat motsatsen och ligger riktigt bra till på Order of Merit för en tredje tourseger. Kan dock dippa i slutet av säsongerna och risken är stor att han har peakat för i år.
+ + + Godkänd
Jio Lindwall – Byaäldsten har haft svårt att få till spelet till den nivån vi är vana att se honom. Men hösten är på Jios sida. Bloggen tror hårt på Jio och han har alla chanser att kamma till spelet. Uppsidan är det fina spelet på greenerna. Nedsidan är väl att han är något kort från tee och det blir ännu värre när han inte svingar utan styr ut slagen. Då blir det långa klubbor in och svårt att pricka greenerna.
Henrik Strandberg – Tanken har inte riktigt fått det att stämma på tävlingarna inledningsvis. Spelet finns där och det är egentligen bara semesterfirandet i mellansverige som alltid ställer till det för Tanken. Också en spelare som vinner mycket på finare greener än vad som varit under försommaren. Hank ligger alltid högt uppe i prislistorna och kommer att vara en kandidat till tourseger när vi summerar säsongen i höst.
Mattias Lindh – Matte har bommat en tourtävling, och var sådär inledningsvis. Nu har han hittat både sving och touch, vilket innebär att han kommer att ta kliv på Order of Merit. Styrkan ligger i jämnheten hos honom. Han är jämnbra eller jämndålig. Sista säsongerna har han haft problem med puttningen, men klo-greppet kanske ändå har styrt upp bekymren lite. Snubblande nära en fyraplussare, men vi vill se mer innan det högre betyget delas ut.
+ + Underkänd
Torbjörn M Johansson – Dr Smuts har inte riktigt fått spelet att stämma. Kanske kan två avslappnande happyending-veckor i Thailand skaka liv i gammkroppen. Till Lillis försvar ska sägas att greenerna inte varit i skick för en så pass skicklig puttare som honom. De stjälper honom mer än nån annan. Kommer att kliva uppåt i Order of Merit, men det räcker inte till slutseger på touren.
Niclas Hällgren – Har återigen haft en tung säsong. Det hade varit bra om han varit med och knaprat åt sig lite poäng i Piteå. Nu återstår idel stortävlingar och specialtävlingar. Där är det ännu svårare att scora lågt och dra in poäng. Egentligen en enplussare, men han har ändå visat lite intresse och varit med på tourpub, vilket i H-sons fall renderar ett extra plus.
Tomas vd Kwast – Kwarre har haft det tuffligt på touren. Visserligen har han tagit poäng i samtliga tävlingar, men det har inte riktigt varit samma spel som då han vann touren. Dessutom blir det givetvis avdrag för frånvaron i den sociala gemenskapen.
Nils Håkansson – Nisse har inte övertygat i sommar. Han har tagit lite poäng, men man kan förvänta sig mer av honom. Nisse har en fin sving och bra touch, men av olika anledningar verkar han inte få till liret riktigt. Han är dock en coming man på touren och kommer att ta rejäla kliv på Order of Merit ju längre säsongen går.
Adam Larsson – Fjolårsmästarens spel hackar betänkligt. Det stämmer inte på samma sätt som under förra säsongen, då Ala dominerade på touren. Borta är stabiliteten från tee och det fina närspelet. Närspelet börjar väl sitta något sånär men det krävs mer och kraven på en mästare är högre än på andra tourspelare. Ala har också en fin höst framför sig.
Mattias Eklund – Tung vår på touren. Nu ser det dock lite bättre ut med svingen. Behöver putsa till puttandet en hel del . Det verkar som att han pushar varje putt. Det är ingen fel på Eetch inställning och engagemang. Ibland skulle dock en rond ersättas av träning. Precis som många andra spelare skulle han må gott av att ta med sig en binge bollar och gå till gamla åttan och öva närspel. Ett annat bra tips är att bänka drivern tills svingen sitter. Utsikterna för hösten ser bättre ut än många tack vare intresset för golf.
+ Klart underkänd, uppryckning krävs
Tore Karlsson – Frågan är riktigt vad man ska ta sig till med Tore. Det finns golf i karln, men det går bara inte att få ut. Det är länge sedan han presterade riktigt bra på touren och på nåt sätt känns det ibland som att han ger upp för tidigt. När dessutom golfsuget kanske inte är på topp längre så känns formen iskall. Samarbetet i Team Fairway måste knaka i fogarna. Tore behöver en träningsdag eller två på GK för att bota problemen. Utsikten för en bra höst är tyvärr nästintill obefintliga.
Daniel Boström – Vad har hänt med långslagarBob? Intresset för golf svalnar och i takt med att det inte funkar på banan så blir intresset mindre. Lite som en nedåtgående spiral skulle man kunna säga. Bob har ändå lir i kroppen och borde kunna få till spelet. Det är inte nattsvart inför hösten, men vårsäsongen är förmodligen karlns sämsta sedan starten på touren för elva år sedan.
John Eriksson – Har inte övertygat på banan i år. Däremot är han självklart en av favoriterna att vinna John Memorial Trophy. Ett pris instiftat för att främja broderskap vid sidan av banan. Påminner lite om Lady Byng Trophy i NHL. Flyttar man till Umeå så försvinner +-tecknen i samma hastighet som pengarna på Lövens bankkonto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar